Nu har jag varit mamma i tre veckor, de bästa veckorna i mitt liv och jag kan inte förstå hur jag har kunde leva utan Flora. Även att hjärtat sprängs av kärlek till F så spökar fortfarande minnen från en hemsk förlossning och jag är så lyckligt lottad som har Jens. Att få kraschlanda i hans famn är det mjukaste som finns.
Idag har jag inte tagit mig ur pyjamasen än och dricker min första kopp kaffe 16.49, ser även att jag är i stort behov av en pedikyr. Vart tar tiden vägen?!
???
Mysig bild <3