Jag har haft en surputte vecka… Känt mig avundsjuk på min kille när han gått till jobbet. Blivit provocerad av att han har fått sovmorgon. druckit kaffe med morgontidningen och fått stänga dörren till en kaosig lägenhet för att dricka sin andra kopp kaffe på jobbet med kollegor. Jag har varit en missunnsam jäkel som gått runt och morrat när han vändt ryggen till.
Igår satt jag på golvet och vek ett berg med tvätt, jag svor för mig själv och tänkte ”ska det alltid vara såhär?!” Nästa sekund började jag tänka på min farmor som bor ensam i en lägenhet uppe i Dalarna. Vi pratar i telefon minst en gång i veckan och varje gång vi ska lägga på blir hon ledsen och säger ”önskar varje dag att ni bodde närmre, då kunde du komma på lunch varenda dag”. Hon hade nog gärna suttit på golvet och vikt tvätt åt sin man och barn igen om hon kunde skruva tillbaka tiden.
Blev så besviken på mig själv att jag gått runt och surat. Livet bara swishar förbi och jag vill ta vara på varenda sekund med min familj. Njuta av ”tråkiga” sysslor, för en dag kanske jag inte har någon att tvätta eller diska till.
Liten fredagstanke!
Senaste kommentarer