En månad har gått sen jag packade mina väskor och flyttade till London. Tiden har rusat iväg och under 30 dagar har jag knappt hunnit reflektera.
Att bestämma sig för att börja ett nytt liv på två dagar är inte lätt, varken med det praktiska eller i hjärtat. Min hemlängtan kan vara så stark vissa dagar att jag vill krypa ihop i ett hörn och önska mig hem mellan tårarna och andra dagar frågar jag mig själv varför jag väntade så länge med att lufta mina vingar.
Vart befinner ni er? Är ni också lite rädda för vad som väntar?
Som sagt så befinner jag mig i en världsmetropol men efter den mest intensiva veckan på länge så avslutar jag den med en rykande färsk vouge och take away hemma på mina 9 kvadrat.
Senaste kommentarer